Sommarens facit

För min del behöver jag bara räkna sommaren i gäddor , abborrar och öringar. Och ändå är det inte antalet som är avgörande; i så fall skulle de flesta sommrar bli tämligen misslyckade. Det är heller inte fiskarnas vikt och längd.

Men det är minnet av hur det var just då, hur solstrålarna bröt sig i vattnet, varifrån vinden kom. Om en lom ropade i onödig ängslan bortom tremilsgränsen. Eller om myggen var särskillt besvärlig den kvällen. Det är så mycket som spelar in.

Som där vid Skiftestjärn. Några små abborrpinnar som i glupskt förakt störtade sig över Mörrumsspinnaren, men inte ett gäddplask i vassen.

- Dom har väl fiskat ut dom med saxar, muttrar min kompis, som resignerat sätter sig på en stubbe och tänder pipan.

Själv funderar jag på att lägga upp, det är sent och dimman kryper efter vattnet. Då är fisken inte så pigg längre.. Men så sätter jag på ett Leidesdoff >>Populär>> och gör ett sista kast.

Bottennapp igen då linan nästa är hemma. Men det drar ju åt andra hållet! Och så exploderar vattenytan i kaskader, en vacker gädda kastar sig i luften, spärren kopplas på och den spännande striden börjar. Efter snabba rusningar, tvärkast och nya luftsprång rusar gäddan rakt mot land, dyker in under den stubbrot jag själv står på, märker inte huggkroken som sticks ned..

..Det betyder två kilo fin fisk extra som dinglar på björkklykan då vi vandrar hemmåt.

*

En kväll efter ån. Öringen hugger inte. Martin har snart provat 50 flugor utan resultat. Mask är omöjligt och min spinnare har inget att hämta. Martins slankiga ryggsäck rymmer mer än jag visste. Jag trodde att han gjort upp eld för att värma sig, men då jag kom fram vajade kaffepannan över lågorna, en halv vetelängd var i lämpliga sektioner serverad på en gammal stock.

Något plaskar till ute i vattnet. Det är den fruktade marodören, en mink, som simmar ut i vassen, klättrar upp på en sten och fixerar oss med små gnistrande ögon. Öringbäckarnas skräck sitter stilla, vänstra örat är till hälften borta efter Martins sexmillimeters i vintras. Båda mästerfiskarna hatar varandra intensivt, men just nu är det inget att göra åt det.

Sen, det är beckmörkt, hör jag bara vinet av Martins flugspö. Han byter fortfarande fluga då och då. Kan fisken se i mörker?

Ja, det kan den. På en liten oansenlig brun fluga hugger de vilt. Han har tre flugor på kastet, men bara på den hugger de. Läckra halvkilosöringar som är svåra att få i håven fast de sitter på kroken. En del har ärr efter minktänder i stjärten.

*

Men vi metar också abborre. De två bogserarna Gesund och Kaparen stånkar envist med timmerläns på timmerläns. Det nappar dåligt och inte ens Martin har det så över sig.

- Feck du nån sik då, i uttertiden?

-Tja, je feck föll na skrålinger. Men han e ju små, de e ju rakt itna. Jaa, dom va föll på ett kilo hell tvo så dom va ju medels. Fan vet var storsiken ha teje vejen. Men dom va ju medels...

- Hur stor va största du har tagit nån gång här i sjön?

- Gosse, de e inte gott å minnes de int. Föresten så feck je'n int. Den gången höll vi på å jöstre, förstår du, å de var je som skötte jöstra. Utma Spikrotsådden komme en jävla galajsare sum en torped mot elln, de va som å såla jöstra te Kaparn! Men den ärme fan vridde tell så skafte geck åft på jöstra, å så fridde'n sej lik förbannat....

….men nog skulle vattne ha sånke med bra månge tum om je fått opp'en!

Knaperman